Att 1 människas bortgång kan skapa ett sån värkande tomrum.

Det har redan gått 3 månader.

3 månader av fruktansvärd saknad.

Att de skulle kännas fruktansvärt att mista en förälder de visste jag, men trodde inte att de skulle göra så här fruktansvärt ont i själen .

Jag har ofta åkt till vår minnes plats vi har ,på pappas favorit ställe , och tänt ljus i lyktan och då har jag genast upplevt en lättnad och kännt som om jag vore närmare han.

Ibland har jag bara åkt dit och fota för det är så vackert på landet och bara de har kännts lättande 

Men idag när jag åkte dit så var det första gången jag kände en sån kall ock isande kyla.

Inte den varma lättande och kände heller inte den "närhet till pappa " som jag brukar.

På väg hem sköljde känslorna över mej och tårarna bara forsade.

Pappas favorit ställe på landet är även mitt favorit ställe, men dog mitt favorit ställe tillsammans med pappa, eller var det bara en tillfällig sorge kyla?!

Det visar sej, men jag hoppas att det bara var tillfälligt och att jag kommer känna pappas varma närhet nästa gång och för alltid. 

Jag älskar och saknar dej pappa.