Fotodagbok đž 27 juli 2018
Att vara utbrÀnd och fortfarande kÀmpa för de jag vill göra.
Jag tar det lugnt och lyssnar pÄ kroppen till 99,9% , men jag kan ju inte bara sitta inne och ruttna.
Jag hatar verkligen att sĂ„ mycketâ jag inte lĂ€ngre kan göra pga utmattningen.
Att jag stÀndigt mÄste lyssna pÄ kroppen och planera allt för att försöka ha en chans att klara vardagen, hatar de. . .jag var den spontana, kunde plötsligt dra ut pÄ galna Àventyr med barnen. . .men de gÄr inte lÀngre.
Och jag var inte den som gav mej i första taget, utan kÀmpade tills det gick vÀgen, och sÄ Àr jag fortfarande.
Men funderar pÄ att ge upp den sidan.
Ăven om jag accepterat hur jag och min kropp fungerar nu som utbrĂ€nd, sĂ„ blir jag sĂ„ ledsen dĂ„ jag kĂ€mpar och försöker göra nĂ„got roligt och de inte lyckas.
Och ledsen och besviken pÄ x&x (skriver inte ut namn) dÄ x&x lovat att hjÀlpa mej vid ett speciellt tillfÀlle för att jag ska tex göra nÄgot roligt, men dÄ tillfÀllet kommer och jag Àr pÄ plats sÄ fÄr jag ingen hjÀlp som utlovat, trotts överenskommelse och jag nogs förklarat hur jag vill bli hjÀlpt.
DĂ„ har jag ödslat sĂ„ mycket onödigt tid till förberedande planering â, som jag kunnat anvĂ€nt pĂ„ annat sĂ€tt.
Och de misstagen gör jag ofta om och om igen, för ibland kommer jag hjÀlpen av x&x som planerat.
Och det Àr ofta jag funderar pÄ om jag nÄgonsin kommer bli bÀttre i min utbrÀndhet, eller kommer mitt liv vara sÄ hÀr.
NÀ nu vÀntar sÀngen, men glöm inte att lyssna och prata med varandra.
Dagens solnedgÄng