Jag ha den senaste 2 veckorna funderat väldigt mycket på min sång, som jag "tappat" efter vägen.

Jag vet att jag saknar den, för jag vet vad sång kan göra med kroppen.

Men varför har jag sprungit ifrån den?

Att jag gjorde paus i kören för att huvudet sa stopp, hjärnan kunde inte ta in info och sortera.

Men jag fortatte ändå med min sång hemma i min "sång hörna" en tid.

Nu står min sång utrustning i hörnet fullt av damm.

Jag har till och med funderat om jag " sprang ifrån" sången. . . 

* för att jag inte passar in i den, 

* eller att jag inte är tillräckligt duktig, 

* eller är scen skräcken för stor?

Min främsta fundering jag haft är,

Ska jag ta upp sången igen hemma i mitt hörn?

Och hur går jag isåfall vidare med den sen?

Och även kvällens tankar gick så tills solen starka strålar bländade mej så sarkt att jag fick ont i ögonen.

Tillslut såg jag att solen lyste på min sång pärm och mickrofon 🎤.

Och de känns som att de tecknet kan inte va tydligare 💜.